. . .

Är så less på de här stället... Vill flytta till Skåne å börja om på nytt. Ta med mig barnen å lämna allt de andra kvar här.
Någon som aldrig kommer att kunna uppfyllas.. Men tanke på att pojkarna har sina pappor här..

Just nu har livet tagit vändning o sätter mig på prov. Man kommer väl som vanligt ta sig ur det o komma tillbaka som en starkare människa med nya erfarenheter i ryggsäcken. Men måste det alltid vara så hårt? Jag tycker att man kämpar å kämpar. Aldrig att de planar ur å bara få va helt bra. Man måste ju vara full av erfarenheter o inte minst sagt väldigt klok när man blir gammal å gaggig. När det är för sent.

Skulle vilja börja om från noll, ta vara på livet o alla beslut bättre än vad man gjort. Men då hade jag med största sannorlighet inte haft mina underbara pojkar som jag Älskar högst av allt. Man ska aldrig säga att man ångrar något, när man tar ett beslut så gör man det för att man upplever de som det enda rätta i den stunden. Men oj så mkt jag ändå ångrar...

Bara det här med att ha barn med två olika pappor.. Ingen dröm man har precis.. Jag har alltid drömt om en stor familj, vara gift, skaffa hus o hästar i hagen på gården. Än hur mkt jag försöker att inte klandra mig själv så känns det faktiskt förjävligt jobbigt sen jag flyttade ifrån Jonas. Det kan jag inte neka till. Jag har aldrig känt som jag kände för honom.

Ändå var det han som ville lämna. Ångrat sig några gånger efter det o en massa mer som jag inte vill ta på bloggen. Hur mkt skit hade jag tänkt att ta? När ska jag sluta bry mig om honom? När ska jag gå vidare å hålla huvudet högt??! jag vet att jag klarar mig själv men mitt hjärta kan inte släppa taget. De gör mig frustrerad...

Livet är bra lustigt. I det stora hela en enda stor slump. Tycker det är så spännande med livet att man aldrig vet. Imorgon kan va början till ett helt nytt liv, helt utav en liten grej, bara slumpen. Är så otroligt glad att jag har fått ett liv på jorden för att testa alla dessa prövningar man ska ställas inför! Men ibland ställer man sig frågan - när är det min tur ? När ska allting klaffa för mig?

De kan bara tiden utvisa, sov så gott allihop!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0