En jädra massa tankar...

Jag borde ha lagt mig för länge sen..
Ett 10timmars pass väntar mig imorgon men jag kan
inte sova än. Det vimlar förbi en massa tankar...
 
Tycker det är så tråkigt att man lixom växer ifrån folk.
När man har varit så tajt o sen blir allting som bortblåst..
Jag har inte många vänner egentligen, men många kompisar.
Det är stor skillnad för mig. Kompisar är egentligen de som
"fyller ut" en del av ens liv. Sånna som man bara hejar på.
Surrar en snabbis på chatten men inga man egentligen orkar
lägga ner någon tid på. Vänner däremot, Carolin och Petra.
Det står mig så varmt om hjärtat. Dom känner mig bättre än vad
jag känner mig själv. Jag hade inte varit hel utan dem. Så är det bara.
Kan inte tänka mig ett liv som dom inte finns med i.
Ändå, kan jag få en släng av ensamhets känslan. Ibland känner jag mig
så jädra ensammen. Tror mkt är för att jag inte riktigt hinner med så mkt
trevligheter för tillfället. De är mkt jobb och barnen fyller ut resten av tiden.
Däremellan vill  jag hinna träna, rida, sola, äta, sova mm.
 
Mina barn är det vackraste jag någonsin skådat. Dom är min dyrbaraste skatt,
kött och blod. Allt i livet. Ja.. är man inte mamma så kan man inte förstå hur denna
känsla känns. oändliga kärlek, rädsla för att något ska hända, överbeskyddsamhet mm.
 
Ändå kan ja känna att fan. varför sumpade jag mina betyg och hoppade av. varför varför varför??
Jag kunde ha gjort något, utbildat mig. skaffat mer livserfarenheter. gjort det som fallit mig in.
Ja listan kan bli lång. Allting kommer väl i princip gå baklänges för mig. Bilda familj, skaffa körkort,
jobba, utbilda mig, skaffa hus, kanske gifter jag mig en dag? Ja allting kommer på andra platser
än "normen" . men behöver de va så himla noga att följa den då?
Nä skulle inte tro det. känns som jag alltid gått i motvind och gjort tvärtemot vad jag
egentligen skulle ha gjort..
 
Men utan mina pojkar, speciellt Leon, - hade jag aldrig blivit den jag är idag.
Jag mår så jädra bra nu. Även om livet känns ovisst och jag har inte så värst mkt till planer.
Men jag lever mitt liv, här och nu ! Leon fick mig verkligen att ändra på mig själv.
Ja tro jag hatade i princip varenda varelse på denna jord förut, jag störde mig fan på allt...
Jag ville inte ta något ansvar för något, levde dagen som om livet precis  hade börjat.
 
Det är något som man tar så självklart. Att morgondagen, den är min. Men hur kan man veta det?
Man borde leva dagen som om den vore den sista. Men så många dagar som man bara slösar
bort på att lata sig i soffan, inte tar vara på dem man håller kär.
 
Nä det får va allt för ikväll.. Nu måste jag sova..
 
God Natt <3
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Cassandra

Jättebra skrivet Emma!

2012-07-01 @ 10:30:48
URL: http://www.cassandrajohansson.devote.se
Postat av: Petra

Du är aldrig ensam gumman! Vill aldrig förlora dig! Älskar dig! Kramar!

2012-07-01 @ 13:26:53
URL: http://petraochfolke.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0