Ett år har gått..

Ett år har passerat sedan jag lämnade Drottninggatan för Kungsvägen. Känns helt knasigt att det gått så lång tid redan.. Vilket år. Ett helvetes år. Har aldrig känt mig så ensam som de första månaderna, trots att jag hade alla nära o kära så nära mig. Speciellt Carolin som har stöttat mig i alla väder! Jag skulle aldrig orka utan henne. Ovärderlig <3 Mamma, Lars o ni andra som hjälpte mig bära mitt pick å pack, tröstat, peppat o ställt upp - så tacksam att jag har er! Det har minst sagt varit klurigt att få till det med allting på egen hand. Till en början kunde de som va värst inte bli värre, men de blev det alltid. Kändes som att det aldrig skulle plana ut. Bara en sån sak att få till det så man kunde jobba kvällar o helger. Anton har varit så underbar som ställt upp! Mamma har fått tacka nej till jobb för att hjälpa till osv. Tack ni underbara!! I sju månaders tid hoppades jag att allting skulle lösa sig igen o att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Trodde aldrig att mina känslor för honom skulle svalna. Var så galet förälskad, aldrig haft sånna känslor för någon. Idag. Ett år senare är jag starkare än aldrig förr. Jag kan för första gången säga att jag står med BÅDA benen på marken utan någon att luta mig emot. En sådan känsla har jag aldrig varit med om. Vet ni vad? Det känns fantastiskt, underbart, härligt! Har alltid trott att man är starkast när man är två. Aldrig i livet. Jag har aldrig lärt mig så mkt som jag gjort under detta år. Allra mest om vem jag är. Har nog aldrig haft någon riktigt hum om det... Har ett helt annat tanke sätt ang livet, relationer, mig själv, känslor osv. Skulle aldrig vilja vända igen. Livet är här och nu, jag tänker leva det fullt ut! Har så många planer för framtiden. Men det kommer när tiden är inne. Nu har jag en sån klar och tydligt bild med vad jag vill o vad jag vill nå. Jag har alltid satt mig själv sist i ledet men jag prioriterar mig själv mkt mer idag än vad jag gjorde förut. Jag älskar livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0