Vecka 19
Barnet
Nu syns naglar, hår och ögonbryn.
Fingeravtryck, unikt för varje individ, tar nu form.
Fostrets immunsystem börjar nu fungera och producerar antikroppar.
Vikt 280 gram.
Mamma
Du ökar med ungefär ett halvt kilo i veckan, men det är olika från kvinna till kvinna.
Nu väger livmodern cirka 320 gram och moderkakan 170 gram.
Magen börjar märkas tydligt nu.
Vecka 18
Nu går vi in i vecka 18.
Barnet;
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.
Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium.
Vikt 220 gram.
Kommer någon bild under veckan.
Vecka 17
Idag går jag in i vecka 17.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Mellan vecka 16-20 kan man känna barnets rörelser.
Ditt barn är 11-12cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150g. Huvudet är visserligen stort ännu, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått pyttesmå naglar. Det lilla hjärtat pumpar runt ungefär 24liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Bröstkorgen hävs och sjunker när det tränar sin andning. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån sett är barnet mitt emellan blygdbenet och naveln.
Mellan vecka 16-20 kan man känna barnets rörelser.
Dessa hormoner...
Dom kan verkligen spela en ett spratt.
I början av denna graviditet låg jag och funderade
på hur det var när jag var gravid med Leon.
Hade otroligt mkt humörsvägningar.
Ett av alla exempel var när vi skulle fara och käka
på max och jag fick fel dressing på min hamburgare.
Jag började storböla..
Men det slog mig att det var ju min första graviditet
och allting var så nytt så det skulle säkert inte vara
likadant denna gång.
Vilket visade sig vara en myt.
Dessa graviditetshormoner går inte att gömma sig för..
Hela världen kan kännas som att den rasar för minsta
lilla grej.
Förra veckan när jag låg i sängen och såg The green mile
så grät jag som jag aldrig någonsin gjort förr.
Jag nästan skrek när jag grät. Jonas vaknade alldeles
förtvivlad och frågade vad som hade hänt och jag svarade
att jag såg på film.. Haha helt sinnes. Det är så svårt att
föklara det för någon som inte vet hur det eg är.
Det hade varit en sak om man kunde styra lite över det.
Men allt som jag tänker smiter lixom ut ur munnen direkt.
Och än fast man vet att man är nojjig så blir man så lätt
lessen och arg ändå.
Ens sambo gör det bra som delar tak med en :P
Men i slutändan är allting så fantastiskt och att få vara gravid
är den häftigaste känslan som finns.
Nu längtar jag bara efter sparkarna som kommer om några veckor.
Och ultraljudet <3
I början av denna graviditet låg jag och funderade
på hur det var när jag var gravid med Leon.
Hade otroligt mkt humörsvägningar.
Ett av alla exempel var när vi skulle fara och käka
på max och jag fick fel dressing på min hamburgare.
Jag började storböla..
Men det slog mig att det var ju min första graviditet
och allting var så nytt så det skulle säkert inte vara
likadant denna gång.
Vilket visade sig vara en myt.
Dessa graviditetshormoner går inte att gömma sig för..
Hela världen kan kännas som att den rasar för minsta
lilla grej.
Förra veckan när jag låg i sängen och såg The green mile
så grät jag som jag aldrig någonsin gjort förr.
Jag nästan skrek när jag grät. Jonas vaknade alldeles
förtvivlad och frågade vad som hade hänt och jag svarade
att jag såg på film.. Haha helt sinnes. Det är så svårt att
föklara det för någon som inte vet hur det eg är.
Det hade varit en sak om man kunde styra lite över det.
Men allt som jag tänker smiter lixom ut ur munnen direkt.
Och än fast man vet att man är nojjig så blir man så lätt
lessen och arg ändå.
Ens sambo gör det bra som delar tak med en :P
Men i slutändan är allting så fantastiskt och att få vara gravid
är den häftigaste känslan som finns.
Nu längtar jag bara efter sparkarna som kommer om några veckor.
Och ultraljudet <3
