Vänskap ?
Jag tycker att det är så konstigt att vänner kommer och
går efter att man fått barn.
Har man inte blivit så pass stor så man har slutat byta å grejar
på som om man vore 15år?!
Något som stör mig så fruktansvärt mycket är när någon
träffar nån ny och sedan skjuter vännerna åt sidan för
det uppenbarligen inte finns tid för dem längre.
Sedan om det inte håller så hoppas folk på att man som
vän bara ska stå med öppna armar och acceptera att man
blivit bortkastad för en stund medans man inte dög.
Jag kan inte klandra folk för att dem inte kan förstå eller
begripa hur mycket tid ett barn tar, att en bebis inte kan
vänta osv osv.
Tex en sväng in till stan när Leon har en dålig dag, inte att
rekomendera. Eller att Levis sover dåligt en natt och att man
sedan skulle ha ork till att packa med sig hela skötväska, vagn,
handdukar till förbannelse för denna amning som inte alls känns
så helfrän inför en massa folk nu i all julhandel.
Vi tog upp detta om vänner förra samtalet jag hade och då sa hon
att livet är som ett tåg, vid en station kanske några hoppar av för
att det ska kunna hoppa på nya eftersom man kanske hamnat lite i
obalans med sina gamla vänner för tillfället eftersom jag har barn
och dom flesta av mina vänner inte har det.
Umgås jag med någon mamma som är 10år äldre än mig så känner
man inte alls av någon skillnad i ålder eftersom man är på samma
plan i livet. Men det är lustigt ändå. Den som har varit ens bästa vän,
den som man delat precis allt med, den som har fångat mig när jag
fallit, är bortblåst nu. Vad är då äkta vänskap för något?
Flera år som man "kastat" bort för ingenting....
At some point, you have to realize that some people can
stay in your heart but not in your life.
går efter att man fått barn.
Har man inte blivit så pass stor så man har slutat byta å grejar
på som om man vore 15år?!
Något som stör mig så fruktansvärt mycket är när någon
träffar nån ny och sedan skjuter vännerna åt sidan för
det uppenbarligen inte finns tid för dem längre.
Sedan om det inte håller så hoppas folk på att man som
vän bara ska stå med öppna armar och acceptera att man
blivit bortkastad för en stund medans man inte dög.
Jag kan inte klandra folk för att dem inte kan förstå eller
begripa hur mycket tid ett barn tar, att en bebis inte kan
vänta osv osv.
Tex en sväng in till stan när Leon har en dålig dag, inte att
rekomendera. Eller att Levis sover dåligt en natt och att man
sedan skulle ha ork till att packa med sig hela skötväska, vagn,
handdukar till förbannelse för denna amning som inte alls känns
så helfrän inför en massa folk nu i all julhandel.
Vi tog upp detta om vänner förra samtalet jag hade och då sa hon
att livet är som ett tåg, vid en station kanske några hoppar av för
att det ska kunna hoppa på nya eftersom man kanske hamnat lite i
obalans med sina gamla vänner för tillfället eftersom jag har barn
och dom flesta av mina vänner inte har det.
Umgås jag med någon mamma som är 10år äldre än mig så känner
man inte alls av någon skillnad i ålder eftersom man är på samma
plan i livet. Men det är lustigt ändå. Den som har varit ens bästa vän,
den som man delat precis allt med, den som har fångat mig när jag
fallit, är bortblåst nu. Vad är då äkta vänskap för något?
Flera år som man "kastat" bort för ingenting....
At some point, you have to realize that some people can
stay in your heart but not in your life.
Kommentarer
Trackback
