Ingen dag är den andra lik men den här 3års trotsen
är verkligen påfrestande..
Ibland vet jag inte vars jag ska ta vägen. Ska man orka
bråka om varenda grej han gör fel ?
Känns som han tappat både öron och talförmågan emellanåt.
Hör ingenting och dissar mig totalt och andra gången så lyssnar
han men slutar inte skrika eller kastar saker, slåss och drar i mig.
Och andra dagar är han huuur snäll som helst, pussas och kramas,
ger Levis tutten och bäddar om honom, lyssnar på allt man säger
osv utan de minsta tjaffs.

Nu vill han inte bli lämnad på dagis längre och när man väl lyckats
smita iväg och sedan ska hämta honom så vill han absolut inte följa
med hem utan vill vara kvar och leka.
Spelar ingen roll att man säger att vi ska tillbaka imorgon eller att
vi ska göra något kul när vi kommer hem.
Idag grät han hela vägen hem från dagis, han brukar ge sig efter typ
två minuter men inte idag.

När vi kom in i hallen hemma sa jag att han fick ge sig nu och att Levis
vaknar om han fortsätter skrika så där. Då skrek han typ tio gånger högre.
Skickade in honom på rummet tills han skulle lugna ner sig men han började
kasta grejer och skrek för fullt.
Fick tillslut i säng honom och han somnade som tur va.

Han slutade vila på dagen strax innan sommarn kom och det har gått jätte
bra. Inte varit trött och gnällig eller något sånt, sovit mkt bra på nätterna också.
Men verkar som att han skulle behöva sova en stund efter han kommer hem från
dagis. Men tkr nästan att det ska bli lite för mkt sova.. Han lägger sig vid 19:30 på
kvällarna och vaknar kring 07:00/08:00.

Peppar peppar.. Det är inte lätt med trotsen hur som haver.
Men för mig kommer han alltid att vara världens finaste Leon.