Jag känner mig......

Så jädra arg, så ledsen, sviken, lurad, totalt förkrossad!
Jag finner knappt ord...
Va fan hände!?

Jag hade lovat mig själv att aldrig mera falla hårt.
Få min mur riven. Måsta börja om på nytt.
Har aldrig landat hårdare. Jag har aldrig någonsin i mitt
liv känt mig så liten. Totalt förstörd.
När ska alla tårar sluta rinna ner för mina kinder?!

Vars tog mitt liv vägen? Vad blev fel?

Smärtan inombord går inte att förklara. Det gör så jädra ont!!!

Jag och pojkarna flyttar snarast. Vill härifrån omgående!
Är så glad att jag har mina söner just nu. Annars hade jag aldrig
orkat kämpa. Måste vara stark i denna stund av smärta.

Blir nog ett tag tills det dimper ner ngt nytt inlägg..

:'-( <3